Matematiska institutionen

Möt en tidigare matematikstudent: Valentina Chapovalova

Hon brinner för matematik

Hon driver Matteklubben i Uppsala, jobbar på mattekollon i Ryssland, undervisar matematikintresserade barn och utvecklar matematikundervisning. Däremellan hinner hon skriva böcker, blogga och konstruera mattegåtor. Valentina Chapovalova brinner för att sprida matematik.

- Jag vill förmedla vad matematik kan vara, till skillnad från vad man får göra i skolan, som oftast är något som jag inte skulle kalla matte. Det är snarare ett slags metoder och tillämpningar av metoder. Men det är inte det som är det roliga i matten, säger Valentina.

Vad är det roligaste med matematik?

- Sambanden. Till exempel att se att andragaradare är ungefär samma sak som kvadrater. Sedan gillar jag kopplingar mellan dessa idéer och matematikens historia. Jag brinner för att förmedla de här annorlunda synsätten.

Hur blev du intresserad av matematik?

- Jag har gillat mattepussel och mattelekar sedan jag var liten. När jag var fyra år fick jag en bok av mina föräldrar. Den var på ryska, så kan inte riktigt säga vad den hette, men den hade några karaktärer som var ute på matematikäventyr. Det var min absoluta favoritbok.

Har du kvar den?

- Ja, den har en ädel plats i bokhyllan.

Valentinas intresse för matematisk problemlösning växte sig ännu starkare när hon gick i skolan. Kort efter att hon kom till Sverige som trettonåring började hon på matematikgymnasiet i Danderyd. Under gymnasietiden deltog hon i matematiktävlingar med stor framgång. Siktet var inställt på att bli forskare i matematik.

Sagt och gjort. Valentina läste matematik vid Uppsala universitet och när hon var klar började hon doktorera i algebra. Men efter en ganska kort tid som doktorand märkte hon att hennes intresse drog åt  ett annat håll.

- Jag upptäckte att det var mycket roligare att förbereda lektioner och undervisa än att forska. Även om forskning var fascinerande kände jag att det inte var min grej. Sedan provade jag på läraryrket, men jag tyckte inte om att jobba i en vanlig skola. Då bestämde jag mig för att vara lärare, men utan att vara en formell lärare. Och det har funkat hittills.

Idag är Valentina egenföretagare och arbetar med olika projekt. Ett av hennes återkommande uppdrag är konstruktion av matematiska problem i Forskning och Framsteg. Ett annat, större, projekt som Valentina driver är Matteklubben, som är en kvällsverksamhet för matematikintresserade barn i Uppsala. Verksamheten startade för ett år sedan och är omåttligt populär.

- Det finns verkligen ett behov. Jag blev överväldigad av hur många anmälningar som kom in, säger hon och tillägger att hon numera även arrangerar ett mattekollo i Uppsala.

Du har också skrivit boken "Matematisk utflykt".

- Precis. Jag tog några jättesnygga problem och sammanfattade dem i en bok. De är riktigt svåra, så tanken är inte att man ska lösa allihopa. Men man ska försöka och om man inte kan lösa dem ska man läsa lösningen och få nya insikter. Det är en uppsättning av snygga matteproblem med snygga lösningar, nya tankesätt.

Du har också en bra introduktion till problemlösningstekniker i boken.

- Ja, men de täcker inte all problemlösning. För att bli bra på att lösa problem krävs det många år. Och det är det jag gör med barnen. Vi övar på att bli bra på problemlösning. Det tar lång tid.

Vad känner du att du får för respons av barnen?

- Jag får mejl varje dag om att de älskar att gå på mina träffar, att de är glada att äntligen få ägna sig åt rolig matematik. Jag sa nyligen till en av mina kompisar att mitt jobb går ut på att göra barn glada på heltid. Det är kul.

Vad har du för planer inför framtiden?

- Jag vill fortsätta hålla på med det jag gör. Jag har en massa projekt. Den perfekta framtiden vore att ha något slags mattehus dit barn kan komma varje dag och få lektioner i rolig matte. Och kanske ovanliga lektioner i programmering. Sedan vill jag fortsätta skriva böcker.

- Jag har min hemsida där lärare hämtar inspiration ganska ofta till sina lektioner. Jag vill fortsätta förändra matteundervisningen inifrån. För ett tag sedan gjorde jag ett experiment med att förbereda programmeringslektioner som man kan köra utan datorer. Det var några lärare som testade det och de tyckte att det var jättebra. Det roligaste var att min lektion fick genomslag i helt olika delar i Sverige utan att jag undervisade själv.

Har du något du vill säga till blivande mattestudenter?

- Utbildning är vad man gör det till. Och man ska komma ihåg att det aldrig är för sent att börja plugga. Jag skulle nästan rekommendera att inte börja på universitetet direkt efter gymnasiet. Jag tror att det är bra att testa på någonting annat och komma hit när man känner sig mogen. Man ska inte gå matteutbildningen bara för att. Man ska känna sig sugen.

Läs mer

Valentinas blogg

Matematisk utflykt